Det tar ofta lång tid för en anhörig till en sexberoende att inse vad som pågår. Många bortser länge från ganska tydliga tecken, för att smärtan av att veta känns för tung. Anhöriga uttrycker ofta att det länge haft en känsla av att ”något var fel”, men har inte kunna sätta fingret på det. Ett ganska stort mått av förnekelse brukar definiera tiden innan ett avslöjande. En vill ju inte tro det värsta om sin partner.
Att bli sexuellt lurad, försmådd, kränkt och tillintetgjord av en person som står en nära innebär att stå ansikte mot ansikte med svåra och tunga känslor. Chock, ångest, skam, förtvivlan, förvirring, sorg, hopplöshet, ensamhet och ilska är några känslor en sådan situation kan skapa.
Många anhöriga känner dessutom skuld och/eller skam över de kraftiga känslor som väller upp i förhållande till missbrukaren och håller hellre känslorna tillbaka, eller stänger till och med av dem.
Som anhörig är det lätt att ta på sig skulden för det som har hänt. Det är inte ovanligt att det är den beroende som lägger skuld på sin partner, men skuldkänslorna kommer alldeles av sig själva också. ”Om jag hade varit yngre så…”, ”Om jag bara haft större bröst…”, ”Om jag hade varit mer kärleksfull…”
När ens partner är sexberoende kan en hamna i mycket sönderslitande känslor av att dels känna allt det svåra men också samtidigt känna kärlek. Det kan verka omöjligt och förvirrande vilket ofta får en partner känna sig helt galen.
Lögner och undanhållande av sanningen är också ett svårt kapitel för en anhörig. En del uttrycker att det är den svåraste delen. Det finns en känsla av att alltid bli tvungen leva i tillitsbrist och ovisshet ”Kommer jag någonsin kunna lita på någonting igen?”.
Av chocken som uppstår är det också vanligt med fysiska symtom som tex hjärtklappning, andningsbesvär, muskelkramper, huvudvärk, sömnsvårigheter och magbesvär.
Allt som är beskrivet ovan är helt normalt och dessutom bara exempel på reaktioner. Allt från ingen reaktion alls till raseriutbrott och ångestattacker är normalt och vanligt – men inget någon vill eller ska stanna kvar i. Det är också normalt att inte vilja ha sex alls, likaväl som att vilja ha mer sex än någonsin.
Det är viktigt att få lov att känna och uttrycka alla känslor som uppstår. Det är inte nödvändigt att göra det direkt till den beroende, men till någon/några som kan lyssna och förstå. Att uttrycka sin sorg och smärta är ett led i helandeprocessen.
En anhörig behöver mycket stöd och vägledning, men vet inte alltid vart den ska vända sig. Ibland räcker det med en vän som lyssnar och ibland krävs det mer strukturerad hjälp.
Är du anhörig till en sexberoende person ska du inte behöva inte lida i tysthet. Be om hjälp och ta ansvar för den viktigaste personen i ditt liv – Dig själv!
Att vara anhörig till en sexberoende innebär inte nödvändigtvis att vara medberoende. Även om en är medberoende är det viktigt att först få vara sviken, sårad, ledsen, kränkt och arg. Först när det är färdigt kan en ta itu med det eventuella medberoendet.
Välkommen att höra av dig med frågor och funderingar eller för behandling.
Lotta Benjaminsson, 073-949 69 66