Sök
  • Andreas Fjellström

Att vara sårbar eller inte, det är frågan...

Att vara sårbar är en pågående process som kräver att jag är ärlig, alltså att jag fortgående uttrycker hur det är i relation till en annan människa eller till en grupp av människor. Alltså behövs det en relation för att jag ska kunna vara sårbar, dessutom behöver jag vara ärlig. Om jag är oärlig, oavsett anledning, så villkorar jag min rätt att existera och samtidigt slutar jag vara lojal med mig själv och mina behov. Som t ex behovet som vi alla har: att ha rätt att känna och uttrycka oss precis som vi upplever att det är. 

Om jag väljer bort mig själv och min upplevelse så sätter jag mig själv, i detta ögonblick, i isoleringscell. Även om jag då bedrar mig själv genom att "veta" varför jag undviker att säga det som är, eller så kan jag rättfärdiga, för mig själv, att min ärlighet skulle såra min omgivning, eller att omgivningen inte förstår mig, eller inte bryr sig. Detta blir, i ett annat skikt av min person, ett sätt att kontrollera omgivningens bild av mig, samt ett sätt att slippa möta min rädsla för att bli övergiven. Så om jag ska ha rätt att välja bort att vara sårbar så hamnar jag i cellen där spökena från förr bestämmer och villkorar min existens.

På ett annat plan så kan jag bara "vara" i relationer, annars så lever jag i nån typ av teori, eller nåt sorts förhållningssätt till livet, men jag ÄR

inte.

Att vara sårbar eller att rättfärdiga min plats i isoleringscellen, det är frågan

😍

AF

0 visningar